Smedjan
Smedjan som idag finns på Hembygdsgården har sitt ursprung
från 1630-talet och under sin aktiva tid som hantverksställe
fanns smedjan vid Bredegården i Brandstorp.
Hantverket bestod i huvudsak av tillverkning av gevärsdelar
såsom flintlås och slaglås vilka levererades till Huskvarna
Vapenfabrik, i Huskvarna.
Den förste kände smeden i Bredegården är faktorismeden Anders
Månsson Rånge från 1700-talets början. På hans tid sysselsatte
smedjan fyra man och några andra smeder fanns ej i Brandstorp.
Anders Månsson Rånge avled 1725.
Näste smed var Måns Dahlqvist född 1737 och som 1765 gifte sig
med en dotter till Johan Nilsson i Bredegården. Måns blev
mästare 1764 efter att ha gått i lära hos Lars Blåberg. Han
slutade sin verksamhet 1799.
Ett previlegium som faktorismederna hade var att slippa
värnplikt. Det var också vanligt att faktorismederna ägnade
sig åt urmakeri som binäring.
Faktorismeden var den mest kvalificerade smeden och
utbildningen fordrade 5 år som lärling och därefter 3,5 år som
gesäll. Mästarprovet gjordes för en annan mästare under
överinseende av 2 st. bisittare. Efter mästarprov upptogs man
i skråt, som sammanträdde i Jönköping.
Blåbergarna ett smedsläkte på Bredegården.
Smedyrket har funnits i Blåbergssläkten sedan 1600-talet och
som smeder i Bredegården sedan 1780-talet, att Blåbergarna
skulle ha sitt ursprung i vallonsläkte finns däremot inte
belagt, utan namnet kan lika gärna ha tagits efter gården
Blåhult. Släkten fanns kvar som smeder i Bredegården i flera
generationer.
Siste smeden var Johan Blåberg född 1865.
Andra släker av faktorismeder var Lundbergs i Grenabolet ,
Rosengren i Fjällböl, släkten Rånge och förmodligen flera
andra släkter.
Uppgifterna hämtade ur Anna Maria Claessons uppsats i
Nordisk och jämförande folklivsforskning, framlagd 1969 vid
docent B. Egardts 2-betygsseminarium.